Attälskaenpåse

Hur mkt tårar finns det i en människokropp? Kan de ta slut? Kan man bli uttorkad av för mkt gråt? Jag har aldrig gråtit så mkt som nu. Detta är mitt livs största kris, ett misslyckande utan motstycke.  Kommer jag bli glad igen? Kommer jag känna kärlek och bli kär igen? Blir jag den för alltid ensamma?

Varför ska det vara så jävla svårt att bara få må bra och vara lite jävla omtyckt och lycklig? Varför fet, ful och äcklig…….

Bitter är bara förnamnet …och ja, om någon läser detta, jag VET att jag är patetisk.

är att Y ska såga, jag älskar dej, jag vill försöka, vi fixar det här…men det sägs inte. Jag gråter och gråter och säger fel saker, säger dumma saker, provocerar för att få en reaktion. Ni vet även negativ uppmärksamhet är uppmärksamhet.

Vet inte varför det känns så här, det är ju jag som har dragit igång det här, typ….

Jag vill att vi ska älska varandra, jag vill det, men jag förmår mig inte att bryta ihop och be om det.

Orkar inte mer….detta är känslomässig tortyr.

…..eller inte. Vilken skitdag. Har gråtit igen, vilket jag har gjort nästan varje dag senaste veckan. Vi kan inte prata med varandra, blir bara osams. Det skär som knivar i mitt hjärta att han inte ens vill försöka lösa det här. Då känner man sig extra oälskad och oomtyckt. Fet, ful och oälskbar, det vore något att skriva i sitt kärleks CV.

Både han och jag behöver hjälp, nu blir det nog på var sitt håll, eller jag blir nog på mitt håll och han kommer bara att fortsätta som vanligt.

Jag gråter över det som kunde ha varit, det som borde ha blivit men som aldrig blev. Jag känner ilska över det som blev istället. Jag skyller på Y och jag skyller på mig själv för att jag inte tog tag i detta tidigare. Jag känner mig utnyttjad, lurad och kränkt. Jag känner mig lurad på livet!

Fan, vill inte mer, orkade inte mer, vill bara försvinna.

Jag älskar iallafall min Påse, så mkt att hjärtat vill brista och snart ska vi även krossa hennes lilla oskyldiga hjärta.