Attälskaenpåse

har jag idag. Det kanske blir bra det här? På sistånde har det börjat bli mera flyt på saker och ting…..Ser fram emot sommaren faktiskt, det kan bli den bästa på många år

Ja, för det första så är det fredag och det må va en klyscha, men fy fan vad skönt . En hel helg som man själv kan styra över och gör vad man vill Me like!

Bekräftelse, ja vad är det? Är det nått man behöver och vill ha? Ja, jag tror det, även om jag alltid har trott att jag bekräftar mig själv så jag behöver ingen utomstående som gör det….men just nu får jag lite bekräftelse från nån och det känns bra. Det känns inte underbart och fantastiskt utan bara bra…och bra är alldeles lagom, det andra kanske kommer

Ska visas på söndag.ochjag är nervös över det, känns inte alls stabilt just nu…

Var och löshoppade i söndags och det gick skit….Men, men, det finns inget att göra åt det just nu, bara att hoppas på att hon hoppar bättre nu på söndag.

…….

Ja, min dotter, hon gör en alltid glad Mitt älskade lilla påsebarn, det bästa av dom alla!

Att jag har köpt ett alldeles eget hus!!! I tisdags blev det klart och jag är överlycklig! Inflyttning 1 juli .

Sen finns det en sak till just nu som gör mej glad……återkommer om det vid senare tillfälle……

Kan inte sova…Sitter uppe halva natten, somnar vid kl2 och vaknar kl 6…..oavsett dag. Så här har det varit nu i snart 2 veckor. Orkar inte mer nu, är så trött att jag knappt vet vad jag gör….

Ge mej sömn, tack på förhand!

Är ja det? På riktigt???

Ja med tanke på hur jag har varit det senaste halvåret så är väl svaret på den frågan antagligen , Ja….

Men det konstiga är att jag aldrig har uppfattat mej själv så innan, att upptäcka det när halva livet har passerat känns lite som om man blivit snuvad på en känsla…

Hmmm….

Jag har börjat lite smått att dejta igen och det känns ok, även om de jag har haft hitintills inte har varit nått för mej, men heller inte otrevligt…

Jag pratar med en kille just nu som jag inte har träffat än, men han makes me tick…….är inte det konstigt?? Varför liksom?

Det gör mig ju livrädd då med tanke på hur jävla jobbigt det slutade sist nån made me tick…..

Vågar man igen? Att ens träffas? Orkar man med en till resa som den som var nyss???

Eller är det bara att köra på? Den som lever få se, typ…Nån gång måste man ju träffa rätt!

Jag är så nära, nära att krypa in i mitt skal och skita i att träffa den här killen bara för att jag gillar han för mkt redan nu……..

Jag fattar ju att det kan vara värsta bottenappet när man väl träffas…men ändå…det kan ju också vara värsta kapet….

FAN också att det ska va så svårt…

Japp, nu är jag här igen.

Det har inte hänt så särskillt mkt sen sist faktiskt..

Jo, jag var på en date i måndags…vilket var trevligt, men han var absolut inte min stil/smak osv. Kan låta ytligt, men nej, det går bara inte….

Inte för att mina killar innan alltid har varit hunkar, men de måste liksom ha nått och det känner man ju direkt om det där nått finns där…vilket det inte gjorde. Men, men det kommer flera

Har kommit på att jag nog är ganska kräsen faktiskt, även om jag trodde att jag inte var det….men ytan har betydelse, så är det bara.

Sen har jag lyckat krascha ett förhållande mellan två personer……inte så lyckat och inte alls meningen…..men vi får hoppas att de reder upp det tillsamans. Det man kan säga är väl att jag indirekt förstörde, men ändå är oskyldig om ni fattar….eller nått.

Underbart väder är det iallafall. Även här har björkarnas blad nu börjat slå ut, så när man tittar mot skogen så ser man som en grön aura krint trädkronorna, fantastiskt.

Ha de

ja, ungefär så kan man sammafatta dagen. Dagen började ju lite halvdåligt, men sen fortsatte den riktigt bra. Jag var ute och sprang en långrunda i det underbara vädret. Sen var jag och Påsen ute och hade mys em med pannkaksfrossa, hoppa från gungor tävling, sen ridskola, stallet och sen en riktig myskväll i soffan. Hon somnade i soffan och jag satt och kollade på House och slösurfade runt…..det skulle jag inte ha gjort. Plötsligt är jag på min hotmail och vem är där, inloggad om inte Nån…Tidigare på dagen hade jag fått ett sms från honom om att han skulle hämta sina saker på torsdag. Jag börjar då mot bättre vetande chatta och erbjuder mej att ta med hans saker till hans hemstad på torsdag, eftersom jag ska dit då….Bra ide säger han och vi chattar lite kallprat fram och tillbaka…medans min jävla tårar rinner….fan, fan, fan, FAN!!! Varför skulle jag utsätta mig för detta???Idiot!!!!

När vi pratat klart fortsätter tårarna rinna och rinna och rinna, ja de rinner faktiskt just nu också…

Jag skev just ett mail till honom och säger att jag ändrat mej, han får hämt sina saker här ändå….Förklara och säger som det är att jag inte kommer att klara av att träffa honom, kommer bryta ihop då.

Ja så kvällen slutar alltså med en rejäl dipp, tårar, snor, ångest och ensamhet…igen…och det är bara mitt eget jävla fel. Men nånstans så önskar och hoppas jag väl att han ska säga att han vill ha mig, att han skiter i att vi bor 20 mil ifrån varandra, att vi löser det på nått sätt osv…men han säger ju inte det. Det är jävligt konstigt att det är jag som känner mej dumpad fast det egentligen är jag som dumpade honom….eller hur man säger.

Ja, som vanligt så fattar jag ingenting….

är det idag. På förmiddagen. Jag borde jobba lite (fast jag är ledig)…men får liksom inte tummen ur.

Dessutom har jag tandvärk i en visdomstand som börjar växa ibland och de gör ont som FAAAAN. Tandköttet blir svullet och ömmar medans det spränger när tanden vill upp, upp, upp fast den inte får plats…

Känns som om detta komemr blir en tråkig, tråkdag…jaja, vi får se.